Igår bar det av till Maglaby gård tillsammans med Sara, Malin och Jacky för att få mer rutin på att rida bana. Öppen bana, så Stina kom dit för att coacha tjejerna. 

Det hade slutat regna när vi kom fram men det var blött och blåsigt. Vi tvingade ändå tjejerna att skritta och trava fram ute. 

Väl inne i ridhuset var det en jättefin bana uppbyggd. Dock lyckades vi pricka in en tid då väldigt många var där (man kunde inte förboka). Detta i kombination med det tråkiga vädret och att ingen ens skrittade fram/av ute, gjorde att det var lätt rörigt i ridhuset.  Thea blev rejält stressad av detta. När det väl var dax för våra flickor att hoppa fick de först hoppa fram några gånger på hinder ett, sedan rida banan två gånger -klart. Thea hyperventilerade nästan, då hon inte kände sig redo innan (hade knappt galopperat då hon var rädd att vara ivägen) och inte klar efter. Stackars flicka, tårarna rann efteråt och hon mådde riktigt dåligt av detta. Detta TROTS att det gick bra. Connie skötte sig exemplariskt och Thea red bra. Hon la en volt några gånger då hon tyckte att hon inte hade kontrollen, det var allt. Banan var ju dock svårare än hon ridit tidigare. Fick hoppa kombination för första gången och hindren kom tätare. Dock var hindren inte höga. 

Ja, nu har vi provat det och vet hur det går till. Ny, nyttig erfarenhet för oss alla fyra. Även Sara på trygga Jackie snäste åt sin mamma Malin när hon blev ombedd att galoppera fram medan ryttaren innan hoppade. 

Thea har så väldigt höga krav på sig själv att det måste vara så perfekt. Måste få henne att släppa lite på dessa kraven. 

Bilderna är tagna efter träningen, när vi kom hem. Connie spanar på kärleken Coachlight. Försökte inte ens fota när de hoppade. Det var folk och hästar ”överallt”.