Kategoriarkiv: Okategoriserade

Första LC+

 

Idag åkte vi till Perstorp med glatt humör. De var anmälda till en LC, andra cup-klassen.  Jag höll låg profil under framridningen och hjälpte till lite vid framhoppningen. Connie stod emot lite och Thea fick kämpa för att få fram henne ordentligt. Inget som bekymrade Thea dock, med filosofin att hon brukar tända till inne på banan. 

Ett stopp på näst-sista hindret. Förtvivlad Thea. Varför?!?! 

Efter att hon lugnat sig så bestämde vi (jag?) att hon skulle försöka igen i klassen efter, en LC+, så hon inte behövde åka hem så bedrövad. Jag skulle få hjälpa henne att få fram Connie ordentligt. Tröstade. Stöttade. Förstod. Efteranmälde. 

Så var det dax. Jag hade behållt lugnet hela framridningen. Startade först. Hade gått fram ordentligt på framhoppningen men såg inte direkt glad ut. Väl på banan såg det bättre ut och Thea verkade fast besluten att fixa detta. Stopp på fyran, total tvärnit. Thea slog huvudet i halsen då Connie slog upp huvudet för att inte få bommarna i huvudet. Med tårarna rinnandes avslutade hon ritten. 

Hon hade kommit stort in enligt Thea (jag stod rakt bakom och kunde inte bedöma detta) och troligtvis tänkt trampa om, som hon så snällt gör när hon kommer in fel, men insett sent att det inte skulle gå. Tvärnit istället. 

Såå ledsen Thea var. Vi kollade på Sara, som knep andraplatsen, och åkte hem. Helt utmattad somnade Thea. Jag hade innan försökt trösta men nådde inte fram. Enda kommentaren var att hon måste lära sig lägga ponnyn rätt på hinder. Jösses! Hon rider sin första tävlingssäsong, startade sin livs första LC 12 april, för knappt en och en halv månad sedan, och hon har redan förväntningarna att placera sig. I varje start. DET har hon då inte ärvt av mig. Eller? Hur får jag henne att minska kraven på sig? Eller det är ok? Har jag låtit henne gå för fort fram? 

Tusen tankar. Faktiskt lättare att hantera hennes heta humör än det här. Känner mig hjälplös. Älskade tös! Hjärtat på mig värker av att se denna förtvivlan och hopplöshet i blicken. 

Jaja, vi åker till Perstorp imorgon igen, för att rida sista cup-klassen som det var planerat, och så håller jag alla tummar och hoppas att hon får en felfri runda. Inser redan hur nervös jag kommer att vara. Att vara ponnymamma är svårare än jag föreställt mig. 

Pingsthoppet mot cancer i Perstorp

  

Idag styrde vi mot Perstorp vid lunch för första dagen i deras tredagarsmeeting. Både Thea och jag hade tagit ledigt. Olivia följde oxå med. 

Jättefint arrangemang av Perstorp! Allt överskott går till barncancerfonden. Många var sponsorerna och massor av deltagare!!

Thea var jätteduktig. Satsade stort i LD+ Och fick en alldeles för snäv sväng, och stopp på den. Helt rätt av Connie, hade varit farligt att hoppa där. Thea tyckte det oxå. Problemet efteråt var att hon och jag bråkade om att hon tog den vägen för att jag sagt det, och det gick inte att svänga där (trots att ekipage både före och efter henne gjorde det). Till slut tror jag vi bråkade om ifall Thea sagt att det var mitt fel eller inte. Hopplöst. Jag är över 40 och kan inte bita ihop. Vi borde få gult kort båda två. 

Nåja, vi lastade Connie (som mumsade glatt på sitt Hö), tog en fika och lugnade ner oss. När det väl var bangång till nästa klass vägrade jag dock föreslå vägval i omhoppningen! Det beslutet fick hon ta själv. Och se så bra det blev – målmedveten red hon in på banan och knep tredje-placeringen. Älskade tös, så hon kan! 

Farmor och farfar var och tittade på första klassen och lilla P och Micke kom till andra. Penny fastnade dock helt vid småhindren. Även Musse älskade dessa! 

Lite film ifrån LC-rundan Riktigt uselt filmat, jag har så svårt att fokusera på filmningen när jag själv vill se ritten! 

http://youtu.be/wfPSWux8Uyg

Och en liten film på Penny

http://youtu.be/AOmI_pGo1pA

Johanna-träning

Intensiv vecka detta. Hoppträning i måndags, Johannaträning i torsdags och cup i Perstorp i helgen. Så det blev vila tisdag och Skrittrunda i onsdags, som jag hängde med på. Ingen värst bra idé, då Sissi kröp ur skinnet helt av att se en robotgräsklippare komma emot henne. Connie var ingen vidare hjälp, stod bara och skakade! Sissi ställde sig rakt upp tillslut och jag gled hjälplöst bakåt. Jäkla skit! Landade dock på fötter utan att slå mig. En rejält rädd 4-åring hade jag turligt nog kvar i handen! Resten av turen flöt bra. En underbar häst, Sissi. Att få rida henne är en ära och det förtroendet jag fått av Ann hoppas jag finns kvar trots denna eländiga episod. 

Johannas träning gick bra! Thea var så nöjd efteråt, även om hon inte lyckades få fram samma fina ökade trav denna gången. Fick henne dock i hög, fin form. Ett stort grattis oxå till Johanna, som tog en Grand Prix-seger i Danmark i helgen!!

Kort film ifrån träningen:

http://youtu.be/OtSketZ9wXg

Solskensdag

 

Kärlek. Till sin häst. Vännerna. Naturen. Lycka. Glädje. 

Idag red flickorna ut i solskenet, Sara, Thea och Isabelle. Det var en strålande maj-dag och de var ute på upptäcktsfärd i två timmar. Bland rapsfält i full blom och ljuvligt grön bokskog. Efteråt hade Ann och Olivia kommit hem efter sin shoppingtur och bjöd på fika. Flickorna strålade när jag hämtade dem! 

Jag är så glad att Thea får uppleva all denna lycka som hästarna gett mig i ungdomen. Jag glädjs verkligen genom henne. Nostalgi. Önskar jag får uppleva det igen någon gång. 

Tävlingar på ”hemmaplan”

 

Idag styrde vi i ottan mot Åsbo ponnyklubb, den klubben Thea tävlar för. Känns lite konstigt, för vi är ju aldrig där! Inte känner vi så många heller, men det får vi försöka ändra på. 

De nollade i LD  med en fin runda. Connie var dock lite oengagerad under framridningen, jag försökte få Thea att rida mer tempoväxlingar och täta gångartsbyten, men hon bara snäste åt mig. Inne på framhoppningen och väl på banan gick det bra.  Detta kvarstod när det var dax att rida fram inför LC-n. På framhoppningen föreslog jag att Thea skulle träna några omhoppningssvängar och öka tempot efter språnget. Oj vad effektivt! Connie riktigt sken upp och tyckte det var superkul! Thea red in på banan med ett underbart leende på läpparna och red så bra. Härligt för henne att hitta ”rätt knapp”. Dubbelkolla red hon ut från banan och frågade snabbt vilken placering hon hade. Jag svarade, att tvåa nu, men det finns risk att tappa den eftersom de hade ridit utanför oxern innan omhoppningshinder två. Thea blev allvarlig och sa, att det hade hon ju inte tänkt att göra. Besviken på sig själv. Jag försökt förklara att hon bara ridit ett fåtal omhoppningar och att det är ok att göra en sådan miss. Pappa fick trösta. De slutade sexa av fyra placerade. Hon var missnöjd. Vilken tävlingsmänniska! Så fint ridet och missnöjd!! Jaja, det får hon såklart vara. Efteråt förstod hon att det ändå var bra gjort. 

  

Och så en film ifrån LC-rundan. 

http://youtu.be/1BcH2MboXC0

Regnig skogspromenad

 

Igår, medan Thea gjorde iordning Connies utrustning inför dagens tävlingar, tog Penny, Isadora, Musse och jag en promenad i den vårigt ljusgröna bokskogen. Trots att regnet föll emellanåt var ljuset magiskt! 

Nöten hur man får Penny, ponny OCH hund att titta in i kameran samtidigt har jag dock inte lyckats knäcka! 

Penny trillade av för första gången. Isadora hoppade till när en fågel flaxade ut ur en buske precis intill oss. Hon blev rädd men med en liten kramstund så hoppade hon upp igen och vi pratade om hur ofta de stora flickorna trillar av. Nu är hon nästan lite stolt! 

Frisk igen

 

Connie är helt återställt. Just nu. Om framtiden vet vi såklart inte. Inga vidare undersökningar eller något förebyggande i nuläget tycker Skidell. Jag får nog acceptera det. 

I lördags skulle vi åka till Blekinge och hälsa på mamma och Per. Jag ville själv kolla till Connie innan, så jag åkte tidigt till stallet. Ann och Tommy hade inte hunnit fodra, så jag fick den äran. Så jag njöt av att vara helt själv i stallet, mötas av dova gnäggningar och idel trevliga keliga hästar, som tålmodigt väntade på sitt Hö.  När jag gick där i stallgången och bara sög in denna underbara atmosfär, undrade jag varför jag inte fortsatte att jobba med hästar. Hur kunde jag sluta med det? Det här är ju det bästa som finns! Undrar om det finns något stall som vill anställa en 40-åring med tre barn, krav på flexibla arbetstider och bra betalt? Tror inte det. Det får vara min lilla dröm.  

Connie ville kolla vad jag höll på med när jag bytte vatten, öppen boxdörr inbjöd till upptäcktsfärd, men hon stoppade när jag sa ifrån.  Nyttig träning. 

Connie, Musse och jag avslutade med en tidig promenad i bokskogen. Underbara älskade Turagården. 

En natt på djursjukhuset

 

Igår åkte vi med Connie till Helsingborgs Djursjukhus.  

Eftermiddagen började bra med ett träningspass för Johanna och tydligen (jag var inte där då) så hade träningen gått jättebra. Thea hade fått göra ökningar bl.a. som gått super!

Väl i stallet var hon oxå såg själv, men precis innan vi skulle åka slutade hon äta och hängde lite moloket med huvudet. Vi bad Ann och Marita att hålla koll på henne lite extra och körde hem, för Thea hade föräldramöte med skolan. Vi hann dock inte på mötet förrän Ann ringde och sa att hon blivit sämre. Hon skulle promenera henne och jag skulle ringa efter mötet. 

Jag hann aldrig ringa. Ann ringde upp mig och var riktigt orolig. Då hade Tommy både låtit henne springa lös i paddocken och longerat henne. Ann hade promenerat och Connie hade bajsat. Det enda Connie ville var dock att lägga sig. 

EXAKT samma sak hände två dagar tidigare, när jag hjälplöst nog var i Kalmar, också efter ett ridpass. Faktum är att det oxå hände en gång i februari (mars?) efter att vi kommit hem från en P&J, dock mycket lindrigare den gången. I tisdags hade det räckt att gå med henne och släppa henne själv i hagen en stund, men nu i torsdags ville det inte vända. 

Thea och jag nästan kastade in Penny till Noel, som nyss kommit hem från träningen, Micke var i Stockholm, och åkte upp till stallet. Väl där var Connie så hängig, att så fort man stannade henne så började hon krafsa i gruset med framhovarna som för att lägga sig. Snabbt beslut. Skulle hon klara av att åka transport var det nu, hon kunde inte bli sämre, då var det för sent. Alternativet var att ringa en distriktsveterinär, för ”vår” veterinär svarade inte (klockan var ju över sju!). Distriktsveterinärerna har ju såklart begränsade möjligheter på fält och det fick mig att snabbt koppla på släpet och lasta stackars Connie. Hon ville inte. Tommy och jag nästan lyfte in henne -så mycket kraft man kan få fram när det behövs! Ann följde med som stöd och chaufför, jag var rejält skakad, Thea ännu mer såklart, hon har aldrig sett en häst må så dåligt, och nu till på köpet hennes egen högt älskade vän! 

Connie stod oroligt, stackarn, men hon försökte inte lägga sig. När vi väl var framme och skulle gå in, så stannar hon och bajsar. Helt plötsligt verkade hon må mycket bättre, fast hon bajsat några gånger tidigare. 

Ännu ett snabbt beslut var tvunget att fattas. Sätter jag min fot över tröskeln rullar tusenlapparna ifrån kontot. Gör jag det inte måste jag under en lång tid framöver oroa mig för att min häst snabbt kan bli dålig igen, denna gången utan att någon kanske ser henne. För varje gång har hon fått starkare och mer svårvejda koliksymtom. Skulle något hända då, skulle jag inte kunna leva med att veta att jag inte gjort allt för att undvika det hela. 

Vi klev in. Väldigt välbemötta och omhändertagna. Jag har alltid gillat djursjukhuset, ända sedan jag gjorde min praktik där för 18(?) år sedan. Ännu mera respekt och förtroende fick jag för dem under det året jag startade upp deras lager under min tid på Kruuse. 

Efter undersökningen var sand i tarmen överst på listan över möjliga orsaker. De skulle röntga henne morgonen efter. MORGONEN efter?!? Skulle vi behöva lämna henne? Jodå. Hon fick vätska och salt med sondmatning , hon bedömdes inte behöva vätska intravenöst, skönt. Vi åkte hem. De skulle ringa om hon blev sämre, annars innan lunch fredag. Jag fick trösta Thea med att hon var i goda händer, men hon tyckte det var jättejobbigt att lämna henne, särskilt då hon fick stå i stallet precis vid vårdavdelningen, då de har bäst koll på henne där. Hon var enda hästen där och Thea vet att hon vill ha sällskap. Att se sett barn må så dåligt är om möjligt ännu jobbigare än att se sin sjuka ponny. 

ATT VÄNTA ÄR SKITJOBBIGT. Inte kunna göra något. Kl 12.01 dagen efter kunde jag inte hålla mig. Jag ringer. De hade haft mycket, såklart, det förstod ju jag oxå, men jag var så orolig. Connie var röntgad och mådde bra, hade bytt till stall två. Veterinären skulle ringa så fort han kunde. 

20 min väntan. Jan Skidell ringer! Vilken tur, han är ju så duktig på mage-tarm!! Lättnad. Ingen sand i tarmarna. Ny misstanke om bandmask,  som kan få tarmarna att fungera dåligt. Provsvar först måndag eller tisdag. Men hon kunde åka hem, hade fått paraffinolja nu. 

Eftermiddagen gick mycket lättare, och halv sju kunde vi hämta ut henne. 

Lycka ❤ 

Min oro är dock inte helt dämpad, för så länge jag inte vet vad som orsakar magsmärtorna, kan jag heller inte förebygga dem.  Vi hoppas på bandmask, för det är lättbehandlat. Tydligen krävs droncit eller dubbel dos pyrantel för att bli av med bandmask på häst, det visste inte jag. För självklart har vi avmaskat hästarna. Ann och jag har grubblat oss fördärvade på vad som orsakar detta. Hon har ALLTID vatten i spann, både ute och inne. Hon sätts in i boxen innan ridning för att få möjlighet igen att dricka, och även kissa. Nu sist hade hon inte hunnit få kraftfoder. De har gått på gräs för länge för att det ska vara relevant. Hon får mycket grovfoder, även halm att tugga på så mycket hon vill. Kraftfodergivan är inte hög. Vi har inte bytt foder. 

Nu får jag ge mig till tåls tills provsvaret på träcken kommit. 

Hoppträning

   

Idag kom vi till stallet vid tio. Vi gick för att ta in Connie och Jackie inför hoppträningen. Solen sken och de gick längst upp i sin sommarhage. Så fort de såg oss kom de galopperande för att möta upp oss vid grinden. Trots att de bara hunnit vara ute några timmar och att vädret var på topp och gräset grönt ville de till oss! Jag blev alldeles varm inuti av glädje över dessa underbara hästar  ❤ 

När tjejerna fixade sina hästar gick P, Musse och jag en promenad utmed sommarhagarna. Bokskogen börjar bli grön och här är så vackert! Vi plockade myrsyra och vitsippor och lilla P ”hoppade” terränghinder, Med Musse hack i häl. 

Hoppträningen gick som en dans för båda ekipagen -de behöver träna på samma saker – räta upp sig, komma tillbaka och ner i sadeln och RIDA inför VARJE hinder. Så duktigt kämpar de och det går så bra. 

Efter träningen mockade de hagen, duktiga töser, Olivia hjälpte glatt till.  Jag satte mig i gräset uppe i hagen och spanade ut över Turagården, och tänkte återigen på hur bra vi har det här! 

Liten filmsnutt ifrån träningen kommer här. Filmat med Theas gamla iPhone4 i motljus inomhus, så taskig kvalitet -igen. 

http://youtu.be/j87mi1Ek1MI

Och så, en söt film på P när hon fortsätter hoppträningen på egen hand efter att Thea och Sara lämnat ridhuset för att skritta av hästarna i skogen. Hon har snappat upp övningen bra, för hon lägger till och med en volt på rätt ställe, om än åt fel håll! 

http://youtu.be/Qe4zIEwJq6w

Nästa vecka är jag i Kalmar igen. Thea kan nog åka till stallet med Perssons, som förhoppningsvis fått hem nya hästen. 

Johanna-träning igen på torsdag. Jag hinner inte se tyvärr för Thea har första tiden 15.30. Vi ska hinna hem till föräldramöte kl 18. 

Ingen tävling till helgen. Nästa tävling är på hemmaklubben Åsbo Kristi himmelfärdsdagen. Efter det cancerhoppet i Perstorp.