Jaha, då har Thea och Connie tillsammans plockat hem sin första blå-gula rosett! Vinst i LC i Skedala, Halmstad idag. I och med den vinsten och gårdagens 2-placering i LC:1-an i dressyren, så tog de oxå hem vinsten i kombinationsklassen!! Dubbelt blå-gult och ännu en blå. På samma helg! Helgalet, har inte landat i det ännu! 

Dagen började inget vidare. Solen fullkomligen stekte och både moln och vind höll sig tyvärr borta. Vi funderade länge på att stryka förklassen, LD+, men beslutade ändå att de skulle hoppa. Thea red fram mycket sparsamt och hoppade bara några språng innan hon gick in på banan. Stopp på första. Troligtvis inte tillräckligt igång. Thea håller inte med men jag har ingen bättre förklaring än att hon inte red tillräckligt. Thea tog det ok. 

Tvättade av Connie, sökte skugga och tvångsmatade Thea. Väntan. 

Dax att rida fram igen. Thea var rejält påverkad av solen. Temperaturen var nu uppe i 33-34 grader. Jag fick springa och fukta hennes handleder med en handduk för att svalka henne. Connie fick handduk i skrittpauser hon oxå. Framhoppningen gick bra. Hoppade även nu sparsamt. 

Theas tur. För henne var klassen viktig då den var del två i kombinationstävlingen och hon hade bästa utgångsläge. Hon ville inte ha startat dressyr ”i onödan”. Trots hettan var det en beslutsam dam som red igenom startflaggorna och minsann inte tänkte få något stopp! En missuppfattning om vägval blev det i grunden, svår bana, men Thea redde ut det. 

Omhoppning. Jösses vad hon ökade tempot! Connie svarar direkt, hon älskar det!! Svår bana även här med två skarpa vänstersvängar bl.a. Connie tappar fästet lite i sista svängen men hittar sig igen och de går i mål med TRE SEKUNDER tillgodo till tvåan! Jag frågade Thea direkt efteråt hur hon tänkte när hon red så fort. Jag ville vinna blev svaret. 

Filmen för den som vill se den galna omhoppningen. Med mina ljudeffekter! Dåligt zoomat, men jag hade hjärtat i halsgropen, så att de ens kom med på filmen är tur.

http://youtu.be/HaprWMFFq5E

Nu tar vi tävlingspaus någon månad och lite sommarvila till Connie om några dagar. Kunde inte avslutat första halvan av tävlingssäsongen bättre ❤ 

Vilken dag! 

För ganska många veckor sedan hittade jag en kombinationstävling i TDB, dvs dressyr en dag och hoppning nästa, där sedan resultaten räknas samman dag två. Thea var först lite skeptisk men jag lyckades övertala henne att starta. Vi trodde fler ifrån stallet skulle hänga på men det blev till slut bara Thea och Connie. 

Tävlingen närmade sig och Thea tränade program med blandade resultat. Ibland glömde hon banan, ibland var hon så fokuserad på banan att hon helt glömde att rida ihop sin ponny. Två träningspass för Johanna hanns med emellan anmälan och start och även Tommy har hjälpt henne. 

Väl på plats i Skedala, utanför Halmstad, så sken solen med intensiv hetta. Vi var ute i god tid för att hinna bekanta oss med denna nya gren. (Det var väl sisådär 20 år sedan jag startade en dressyrklass). En diskussion om säkerhetsvästens vara eller inte vara hann vi med (jag vann den ronden) annars var det lugnt. Tror både Thea och jag kände att startfältet var rutinerat när de red fram. Thea var cool, hade inställningen att detta var första gången och hon var där för att lära. Många duktiga, äldre tjejer, med rutin ifrån både dressyr och fälttävlan red fram och det såg så fint ut! 

De hade fått ekipagenummer 7, vilket blev 007 på nummerlappen. Jag, som tillhör generation James Bond, tyckte såklart det var lite festligt. Hopp-ponnyn Connie, agent 007, på uppdrag på dressyrbanan för allra första gången! Thea förstod dock inte riktigt det roliga i detta. 

Theas tur. Connie såg lite oengagerad ut och hade inte direkt någon energi i traven, men gjorde vad hon skulle. Ju längre programmet gick, ju bättre fick Thea till formen, och på slutet såg det riktigt bra ut! En snygg halt fick de oxå till! Detta och fri skritt har hon tränat hårt på, inte något hoppryttare annars funderar så mycket på!

Hon red ut ifrån banan och var nöjd. Dock helt slut. Jag fick stötta henne när hon skulle sitta av, för hon var helt yr av ansträngning och värme. Connie var helt ok, verkar inte lida alls av värmen, så länge insekterna håller avstånd vill säga! Thea kollade sista ekipaget medan hon drack och jag skrittade av Connie. Väl vid släpet sadlade jag av och Thea bytte om till lättare klädsel. När jag går för att spola av Connie säger en av de andra ryttarna grattis till mig. 

Grattis? Snabbt upp med mobilen och öppnar equipe, ser då att Thea har ledningen. Helt överrumplad springer jag bort till Thea och ropar att hon måste byta om igen, hon ska på prisutdelning! Hon fattar inget hon heller. Dock knep sista ryttaren ledningen, men såklart var vi båda helnöjda med dagen. 

Jag kan inte annat än vara stolt över mina flickor, första tävlingen och det slutar med en procent på 69,63 och en andraplats. 

Bra utgångsläge för i morgon. Håller tummarna för att det inte blir så varmt. 

Och så filmlänken. Har missat dem en snutt på filmen, hon galopperade i så rund och fin galopp att jag trodde hon skulle bjuda på staketet! 

http://youtu.be/rEWPHOOofus

Då var ridlägret hos Åsby ponnyklubb, Theas ”hemmaklubb”, till ända för i år.  Fyra intensiva dagar för både ponnies, ryttare och föräldrar (nåja, mammor i just vår familj). 15 flickor i åldrarna 8-13 år bodde tillsammans på klubben och föräldrar hjälpte till med mat, städning od. Några eldsjälar på klubben höll i arrangemanget och fixade mat, sponsring mm. Kristina Arvidsson, Theas tränare, var ansvarig för träningarna. Då flickorna var spridda i ålder och på olika nivåer så delades de in i tre grupper. 

De små ponnyerna bodde i ”gamla” stallet, som, om jag förstod rätt, var utdömt för verksamhet, bl.a.  pga för låg takhöjd. Funkade dock utmärkt till de små B- och C-ponnyerna. Våra stora ponnies fick provisoriska boxar i lilla ridhuset. De hade det hur bra som helst! Thea, Sara och Amanda fick sköta allt själva, med utfodring, mockning mm. Roligt och nyttigt för dem, som är vana att få full service på iaf utfodringsrutinerna. 

På schemat har stått allt ifrån klassiska dressyrpass och hoppning till galopp. Även lekar och bad har hunnits med såklart. Lägret avslutades med stilhoppning bedömd av domaren för klubben, Susanne. 

Lite turbulent på framhoppningen blev det,  för när Thea, Amanda och Sara skulle hoppa fram, det var de tre som hoppade 90cm, så kom Saras Jackie fel på rätuppståendet och Sara föll av och fick hindret på sig. Med gårdagens fruktansvärda dödsolycka just på en framhoppning i färskt minne, blev vi nog alla lite skärrade. Allt gick dock bra och Sara var uppe till häst igen minuterna senare. 

Thea red en riktigt fin runda, kom lite tight på ett par hinder bara, och Connie var, trots fyra lägerdagar i benen, taggad, så tempot var stundtals lite ojämnt. Men, hon fick högst poäng, med fyra poäng tillgodo neråt!  Mina duktiga töser. 

Thea kämpar så hårt och INGEN kan säga att hon inte fått slita för att lyckas med detta. Hon lär av sina misstag och tar emot den hjälp som erbjuds av erfarna runt om henne (utom mig då). Hon och Connie svettar sig igenom pass efter pass och gör sällan om samma misstag på tävling två gånger. Hon har lärt sig så oerhört mycket under sin första säsong på tävlingsbanorna och jag kan inte annat än beundra denna målmedvetna 11-åring. Hon vet vad hon vill. Jag tror hon tar sig dit. 

De som står henne nära och ser dem dagligen, vet att det ligger mycket träning bakom detta. Jag blir förbannad om någon yppar att vi köpt en läromästare och därför går det bra. Dessa har inte sett dem kämpa. Fine, Connie är en bra ponny, jag håller med om det. Varför skulle jag köpt något annat? Men hon har utmanat Thea. Hon har ingen autopilot som går att ställa in. Hon är en dam full av liv och egen vilja. Fine, hon är välutbildad och har kapacitet. Men det gör henne inte till en robot. Hon bjuder inte på något gratis. Min man har ett ordspråk som lyder ”gör om, gör rätt” och just så är det för Connie. Ekvationen lyder, ” Älska mig, kämpa tillsammans med mig och gör rätt, så fixar vi detta tillsammans.” Det ligger både blod, svett och tårar bakom deras framgång. 

Jag älskade denna ponnyn redan första gången jag träffade henne och jag älskar henne bara mer och mer. Jag saknas något när jag inte träffar henne på några dagar. Visst, ibland knyter jag nävarna i byxfickorna och tänker, jävla häst, var det där nödvändigt? Med allt vad hon kan ta sig för. Men, det som inte dödar det härdar. Hon är lite som mitt äktenskap, ibland tycker vi inte lika och ibland bråkar vi, men jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne/honom ❤ (Jösses, hoppas inte nu Micke läser att jag jämför honom med en häst, det gillas nog inte!)

Dagens ritt, för de som vill se!

http://youtu.be/Ji8D3eeiwkQ

Idag var det premiärhoppning av de nya hindren! Flickorna samlades för att bygga bana och sedan hoppade de allihop. Vilken hinderpark vi har nu! Jag har sagt det så många gånger förr, men säger det igen -bättre anläggning än så här kan man inte hitta. Fina hagar, stall och ridhus. Ett gäng underbara, ambitiösa töser och de vuxna som har blivit, eller för den delen varit sedan tidigare, ens goda vänner! Jag fullkomligen älskar Turagården ❤        Tack Tommy och Ann för allt ni gör för att få oss att trivas så bra. (Hur många andra får sin ridväg harvad?)

Det gick bra för Thea idag. Connie var brunstig så jag trodde hon skulle stå emot, men nejdå, tvärtom! Första rundan kom hon fel och hoppade av för tidigt eller trampade om på ett flertal hinder. Men Thea lärde av sina misstag och det gick så fint, om än något överilat, runda två! 

Imorgon får hon hjälp av Tommy och så blir det träningsläger torsdag-söndag på klubben. Fullt upp!

Oj vad det var länge sedan jag la ut något på bloggen! Inte för att det varit händelselöst direkt, men tankarna har varit fokuserade på annat som varit viktigare helt enkelt. 

Snabb uppdatering efter Halmstad. 

Thea ville gärna sätta en dubbelnollami 90 cm igen,  så vi åkte tisdagen efter Halmstad till Vantinges P&J, som bara ligger 10min från vårt stall. Solen sken och det var en nästintill blåsfri dag, inte vanligt i Vantinge! Jag lät Thea klara sig helt på egen hand, även på framhoppningen. Penny var med så Anette Göte, Julia och Elins mamma, hjälpte dem där inne.  Hon var anmäld till 90 cm, en runda men skulle rida två om första inte gick bra. Det behövde vi inte fundera på, rundan gick som på räls. Carro tyckte de blivit jätteduktiga!  Connie fick välförtjänt beta medan flickorna åt glass. 

Helgen efter, dvs förra helgen, så styrde vi mot Eslöv för endast en LC. Lite långt tyckte jag först, men det är ont om bra tävlingar efter midsommar, så det blir ändå ett uppehåll. Så mot Eslöv bar det av. De gjorde en fin-fin runda med bra fart i omhoppningen samt dubbelnolla. Tiden räcke dock inte till placering. 26 starter och 13 dubbelnollor. Thea kom 7:a eller 8:a. Synd. Men ändå nöjd Thea. Hon gjorde faktiskt det bästa för sin nivå. Hon har inte börjat med alltför snäva svängar eller hoppa hindren snett. Någon film blir det inte tyvärr, för, trots att jag borde lärt mig min videokamera vid det här laget, så lyckades jag med konststycket att trycka på fotoknappen istället för on/off för video. Dvs, det blev två foton på en ponny långt bort i bild… 

Veckan som gått har Theas tränare varit på semester, så de provade att träna för Mats Lilja, som oxå kommer upp till Turagården och tränar några av de andra. Gick väldigt bra. Lite annat upplägg med fokus på att stärka Connie i galoppen och att komma rätt på hindren. Nyttigt. Det får de göra om.  Det ösregnade! Därav bilden där ett gäng panelhönor sitter inne på logen och tittar! Bra idé av Anneli att öppna logporten och flytta in en bänk!

En Johanna-träning har de oxå hunnit med. Var fyra veckor sedan nu. Bilden där P sitter med iPaden i ridhuset är ifrån den träningen. Så kul tycker hon det är med dressyr! Thea ska faktiskt rida en kombinationstävling den 4-5 juli, dvs dressyr lördag, hoppning söndag. Krävdes lite övertalning men Johanna hjälpte mig. Mycket att tänka på… Hur svårt det är med fri skritt, halt på rätt ställe, skritta exakt 6 steg osv… Ja, hon har några veckor kvar dit, är nog tur! 

Lilla P har oxå hunnit rida. Ville prova sin nya ridjacka och gummibandet med rosetterna i Isadoras man. Helt klart stallets sötaste ekipage !

Igår var vi i Halmstad för en LC. Sara och Thea. Endast en klass för de fick inte starta i klassen innan, som var en inverkansridning i LD+. Det var final i Hallands div III. Synd. Kul med inverkansridning, och svårt att hitta. Så, då Halmstad ligger så nära, så åkte vi upp för bara en klass. 

Det blev en lååång väntan. De var otroligt långsamma i domartornet med poängen på ritterna. Ryttarna fick inte startsignal förrän resultaten var klara på ekipaget som nyss ridit. Ineffektivt. Tur våra hästar står snällt. Och de åkte tillsammans, Jackie och Connie. 

Dax för framridningen och Connie gick bättre än någonsin! Thea var såå duktig.  Väl inne på banan har de heller aldrig gjort en så fin runda. Bra tempo,  rätt attityd och samspelta. 

Men… Det var en gräsbana och den var dressad med ljus sand. På ett ställe var det enbart sand, ca en kvadratmeter. När vi gick banan påpekade Malin detta för tjejerna, att detta kan hästarna titta på. Det gjorde Connie! Oj, hon nästan hoppade ur skorna, först rakt åt sidan, sen nästan ett bocksprång rakt upp! Thea fick lägga en volt för att hitta tempot igen. 4fel. Så orättvist på så fin runda! Men så är det. Surt för Thea, som såklart var nedstämd över detta. Men idag inser hon ändå hur fint hon ridit. Som vanligt, så har hon lärt sig något. 

Nästa tävling Eslöv till helgen. Oxå bara en LC. Lite långt, men sen dröjer det tre veckor innan nästa start, i Halmstad, en kombinationstävling! Dvs dressyr och hoppning! Ska bli såå spännande att se dem i dressyr. Krävdes lite övertalning kan påpekas. 

I torsdags skulle Thea tränat för Johanna, men det blev inställt, för Johanna blev kvar i Stockholm inför helgens tävlingar. 

Thea visste inte riktigt vad hon skulle hitta på, men kom till slut fram till att hoppa barbacka! Jag gick in till Ann och drack en kopp kaffe, när jag kom ut satte jag hjärtat i halsgropen, för 40 cm-hindret jag byggt upp var nu nästan 80! Här ser ni hur det gick!

http://youtu.be/lX7B24NH8zg

Penny, som fyllde fyra idag, och jag var nere och kollade resultatet av bommålningen oxå. Se så tjusigt det blev!

I helgen har vi haft tema hindermålning. Tommy har snickrT grindar och vi har målat både grindar och bommar. Flickorna har varit jätteduktiga. 

Självklart har det hunnits med att rida oxå. Olivia och Elsa var på premiärtävling med Nalle och båda dubbelnollade! 

Thea och Sara har haft hoppträning för Stina. Lite gnäll var det innan, då regnet strilade och hindren stod på utebanan. Då vi ändå skulle måla, så bar jag alla omålade bommar ifrån logen till ridhuset och bar ner de lättaste hinderstöden, och hepp – en bana med bara naturbommar! Det gick så himla bra på träningen. Thea fick hjälp med att lätta på högertygeln och de la upp träningsplaner framåt, samt kikade i backspegeln och bearbetade senaste tävlandet. Båda ekipagen gick kanon! Jag bara satt och njöt! Tjejerna var så glada efteråt, då de hoppat så pass svår övning med hinder upp på 110cm. 

Eftermiddagen målade vi, för att avsluta med att grilla korv på altanen, supertrevligt!

På söndagen steg jag upp tidigt för att fortsätta målningen. På eftermiddagen åkte vi ner till havet och hästarna fick sträcka ut. 

Hemma hade Micke fixat fondue, härlig avslutning på helgen. 

Lördagens träning:

http://youtu.be/25kG1bC-kwg

Grattis älskade Connie ❤ 

Igår fyllde Connie 15 år och det firade vi med att göra godismix av äpplen, morötter, knäckebröd och hästgodis! Det blev så mycket att hon fick bjuda stallkompisarna oxå.  

Det här tyckte Penny var roligt! Roligast var att äta glasyren!

Ingen rolig dag idag. 

Thea och jag styrde i gott mod mot Perstorp som planerat. Vi körde tidigt, för Connie blev orolig när de andra gick ut, så vi lastade 20minuter tidigare än tänkt och åkte. 

När vi kom fram säger Thea glatt ”Kolla mamma vilken fiin rosett den ponnyn vunnit!”

Vunnit! Tävlingarna har ju inte börjat!! Jag såg mig omkring och såg att framridningen var full av stora ponnies. Snabbt fattade jag att vi missat vilken tid första (dvs Theas) klass började. Vi var alltså en timme sena! Jag skickade ner Thea att lära sig banan på banskissen och lastade ut Connie och fick henne klar på nolltid. Ner till Thea, som stod helt förvirrad och inte kunde lära sig omhoppningen. Behövs inte konstaterade jag snabbt. Omhoppning efter klassens slut, lär dig grundomgången.  På med tävlingsutstyrseln som jag burit med.

Upp på hästen. Rid fram. Jag kollar om det går att senarelägga starten. Gick inte. Upp till Thea igen, som redan hade blivit inkallad på framhoppningen. Thea såg förtvivlad ut. Connie något ogillande. Hoppa fram. Connie var inte på hugget. Om det berodde på tre dagar i rad eller dålig framförhållning vet jag inte. 

Ner till banan. Gå igenom den igen. Thea kan den inte. Paniken smyger sig på.  Hann inte gå den alls! Vi träffade en ung kille som nyss ridit, han såg att Thea behövde hjälp så han gick igenom banan med henne. Så gullig var han, talade om vilka hinder många hästar stannat på och varför. Visa henne detta osv. Tusen tack till honom, han fick både mig och Thea att hämta andan. 

In på banan. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle kräkas. Vilken situation jag satt dem i! Vad är jag för en mamma!?! Kanske skulle åkt hem istället! Startsignal. Bra galopp. Hinder ett och två. Slog i bom på tvåan. Thea vände sig om och tappade koncentrationen. Kort distans till nästa. Stopp på trean. Hindret killen sagt att det blänker i när solen skiner. Solen sken. Thea lyckades inte samla ihop sig själv, än mindre Connie. Stopp igen. 

Tredje gången gillt. Nu gick det strålande! Sista sprången var såå fina allihop och de var så samspelta. Slut och Thea omfamnar Connie. Glad. Då säger speakern ” Jag tolkar att du väljer att avbryta ritten på egen begäran” Thea hade missat de två sista hindren. Thea visar ja på den och rider ut. HELT förkrossad. Och det är MITT fel. Hon hade ju inte ens gått banan. Hon trodde det var sju hinder, inte nio. Hon är inte van att läsa banskissen själv, jag är ju alltid med. 

Hur det kunde bli så här är för mig en gåta. Jag tittade på ryttarmeddelandet igår kväll och vi planerade avresa utifrån det. Jag måste rört ihop klassens starttid med när jag beräknade Theas start. Kommer då ALDRIG hända igen. Vi lämnade Perstorp ledsna båda två. 

Nu, när vi båda fått distans, så inser Thea ändå att det varit en bra och lärorik cup. Hon har lärt sig massor, både om tävling, sin häst och sig själv. Jag har oxå lärt mig något, och jag tänker inte låta detta ske igen. Frågan jag ställer mig, förutom ” Hur kunde detta ske?”, är om Thea var mogen för detta. Men jag tror nog ändå att jag gjort om det. Hon vill så gärna, och är så fast besluten att ta sig framåt. Hennes första kommentar emellan tårarna efter ritten var, att om Connie stannar för henne i LC+, hur ska hon då kunna hoppa LB? LB? Jag har inte ens planterat den tanken i min skalle, men det har uppenbarligen hon. 

Älskade tös! Jag vill såklart göra allt för att hjälpa henne nå sina mål, jag är självklart sååå glad att Thea valt denna sport och att hon älskar den, jag kan inte önska mig något bättre, men vissa törnar måste själv få ta på vägen dit. Dagens lärdom var dock lite onödig. 

Vi åkte ut till stallet en runda ikväll. Bigge är såld och åker på tisdag. Vi passar på att köpa lite av hans utrustning, Erika ska köpa storhäst. Skulle prova några fina täcken. Jag ställde mig och betraktade dem båda tillsammans och ser hur mycket hon älskar sin ponny, det ser ut att vara ömsesidigt. De småpratar och kelar. Jag tar ett djupt andetag och konstaterar att de har framtiden för sig, dessa två.