Ja då går sommarlovet mot sitt slut och mycket häst har det såklart blivit sedan vi var i Kroatien. 

Thea hann vara hemma tre dagar efter semestern, sedan packade hon om och checkade in i husvagnen i Falsterbo tillsammans med Sara, My och Tilda.  De hade en tuff vecka där nere då regnet inte ville ge med sig men de kämpade på. Vi mammor turades om att sova med dem, då vi inte ville lämna fyra 13-15-åringar själva där nere (!). Jag valde att sova i bilen, det var väl sisådär 20 år sedan sist! Vi behövde dock inte oroa oss för dem. De var trötta på kvällarna och satt mest och spelade sällskapsspel inne i husvagnen och snackade häst såklart. Härliga flickor ❤ . Penny och jag var oxå nere en dag, för att se 7-årschsmpionatet och handla födelsedagspresenter till Thea. Hon fyllde 13 år där nere. Då åkte vi ner och överraskade dem med pizza och kladdkaka. 

 Tjejerna hann med att shoppa rejält mellan sina arbetspass och kom hem fullastade med snygga schabrak, lindor och kläder! Såklart var de tvungna att testa sina nya outfits när de kom hem! 

Lite tråkigheter har vi oxå haft. På Theas födelsedag åker Micke, jag och lilla P ner till Falsterbo för att gratta Thea. När vi sätter oss i bilen ser jag att Lenny ringt. Jag hinner inte ringa upp förrän Ann ringer. Klump i magen. Två stallsamtal och Ann ringer bara om det är bråttom, annars sms. Svarar. Chili kan inte gå. Släpar vänster fram efter sig. Troligtvis smäll på bogen. Inget sår men ett märke. 

Vi fortsätter söderut och mina tankar snurrar fort. Spark. Nervskada. Konvalescent. Dålig prognos. Slakt? Avel?

Vi säger inget till Thea utan äter och skrattar med dem. När Thea skuttar fram till mig för att visa schabraket hon köpt för att ha som ”framtida tävlingsschabrak till Chili”, då måste jag vända mig bort för att inte hon ska se hur jag kämpar med tårarna. 

Vi åker hem och jag åker direkt upp till stallet. Det ställe jag fått beskrivit för mig i telefon visade sig vara i höjd med armbågen och inte bogen. Hjärtat blev med ens lite mindre tungt. Bättre prognos för nervskada. Hem och bläddra igenom gammalt kursmaterial. Jodå, sannolikt slag mot nervkomplexet. Oftast bra inom 3-4 dagar. 

Morgonen efter så kunde hon fortfarande inte gå men om jag hjälpte henne lyfta fram benet så gick det. Hon fick stå i Connies Box med utsikt över gårdsplanen. Dagen efter gick vi på stapplande promenad. Blev bättre ju mer hon gick. Tredje dagen gick hon ut i egen hage. Fjärde med kompisarna. Femt red jag. Helt symtomfri. Lycka och lättnad.  Sååå fäst man blir vid dem. 

Chili är hög i rang i hagen och backar inte undan för en konflikt som Connie. Nejdå. Tvärtom. De går i en stor, härlig sommarhage med ytterligare tre av stallets D-ponnies. Jag vill så gärna låta dem gå där och få njuta av gräset, flockkänslan och stora vyer att springa på. Ingen såg just detta, men troligtvis blev hon sparkad. Lika troligt var hon inte oskyldig. De hade gått tillsammans flera veckor när detta hände så jag låter henne gå med dem igen. Hon är så social och skulle inte må bra av att gå själv (vilket jag iof anser att ingen häst mår bra av). Jag tar risken. 

 Hon är så speciell min Chili. Saker som vilken häst som helst ogillar tycker hon är helt ok. Att stå själv i stallet tex. Kolugn. Sen kan hon istället överreagera på sådant som de flesta hästar tar med ro… 

Väl hemma ifrån Falsterbo så hann Thea sova i egen säng två nätter, sedan packa igen och åka upp till stallet och checka in i partytältet som var uppställt inför ridlägret. 

Lenny, Elsas pappa, har varit initiativtagare till ridlägret och det var oxå han som hittade Pontus Mohlin, som vi hyrde in under fyra dagar för att sköta själva ridundervisningen. Måltider delades ut till föräldrarna att fixa. Jag, Tommy och Ann fanns hela tiden på plats som lägeransvariga. Det blev ett riktigt lyckat läger! Tre tjejer utifrån stallet kom med sina hästar och hade dem i lilla stallet, som stod tomt nu över sommaren, fler extra ponnies kunde vi inte få plats med. En tjej fick sin ponny körd till sig men bodde själv i tältet. Några tjejer hade inte hästen med sig, en nyopererad tjej som inte fick rida ännu, en ponny nyss igångsatt efter skada och en såld (!), men de ville ändå vara med. Fyra tjejer ifrån oss, Thea, Elsa, Olivia och Ella, de var elva totalt. 

Det blir svårt att sammanfatta veckan kort, men jag försöker! Ryttarna delades in i två grupper, fyra i varje, och red var sitt pass på fm resp. em. Passen var 1,5h. Pontus, som var ett ”Wild-Card”, visade sig bli jättebra. Han var noga förberedd och hade en genomtänkt plan och röd tråd för lägret. Han gick noga igenom teorin bakom och kommenterade ritterna både när någon red tillsammans med övriga samt med ryttaren efteråt. Jag tror alla åkte hem efteråt något visare och med tips de kan använda sig av. Dessutom var han en trevlig prick! 

Något teoripass om säkerhet lyckades jag trycka in men annars var det fullt upp med hästarna. God mat och bad hann de också med såklart. De fick gå ner till grannen och bada, för Tommy och Anns pool visade sig ha en läcka strax innan lägerstarten. Inte var de ledsna för det! Anette, vars barnbarn var med på lägret, skämde bort dem med bär, godis och fantastisk mat mellan doppen i poolen och jacuzzin. 

Fyra dagar senare var lägret slut och alla nöjda och glada. Och trötta!

 Thea provade sin nya utrustning även under lägret. Nedan equipe-setet som vi köpte till henne och PS-skydden som hon köpte för födelsedagspengarna ifrån morfar. Kolla in Rocky, gårdens boxer nedan! Hon somnade helt utslagen med huvudet på spåret! 

En spontantur till stranden har vi oxå gjort. Fint väder, glada hästar och barn, samt en grill! Kan inte bli fel. 

Efter lägret blev det ett litet vacum. Vi hade haft sommaren planerad in i minsta detal fram till nu, då kalendern var helt tom. 

Thea beslutade i sista minuten att hon ville rida lilla Kullacupen, som gick i LD/LD+ och LC. Vi åkte dit. 

De rev ett hinder i första klassen och fick ett stopp och en rivning i klassen efter. Loj Connie. 

Återigen en förtvivlad Thea. Jag gav henne 10 minuter efter ritt två, innan jag gick fram till henne. Då hade Ann redan hjälpt henne med Connie. När jag vill krama om henne vänder hon sig bort i tårar med orden ”Bli inte arg på mig mamma.” Alltid, så länge jag lever kommer den händelsen att leva i mitt inre. Vi behövde prata. 

Väl hemma, i lugn och ro, pratar vi igenom dagen. Thea fick två alternativ om hon vill fortsätta tävla.

1. Fortsätt rid som du gör/vill på tävling. MEN, var då inte arg på mig, hästen eller någon annan när det inte går som du vill. 

2. Rid som du lärt dig. Lyssna och gör efter de tips du får på tävlingsplatsen. Radera helt allt som heter ”går inte” utan ta dig dit. Hitta den galopp du ska och rid. Ja, det är folk ivägen men det är bara att gilla läget eller lägga av. Nu korrigerar vi innan istället för att analysera efteråt. 

Sista chansen. Hon valde alternativ två. 

Söndagen kom och en helt ny Thea red in på framridningen. Målmedveten, fokuserad, samlad. Jag behövde inte säga något. Tommy var där eftersom Olivia red, och han kallade henne till sig en gång under framhoppningen såg jag. Efter det samlade hon ihop Connie ytterligare. 

In på banan rider hon med en häst redo för uppgiften. Går nolla. Så välförtjänt. Så glad hon var. Bedömning A1:a så om hoppning efteråt. Alltid spännande. Tommy peppar. Hon rider bra under omhoppningen oxå, men tappar i andra svängen, då hon nästan krockar med en flagga. Tiden räckte till en tredjeplats. Hennes hittills mest välförtjänta placering i hoppning. 

Det har varit ett tuffa månader för Thea. Hon är lite mellan faserna ”åk” och ”rid”. Hon är med god fot i ”rid” nu känns det som. Jag tror många slutar där, fast för de flesta ponnyryttare blir detta kännbart först när de får storhäst eller kommer högre upp i klasserna, då de inte längre bara kan trycka på gasen och styra. Connie som har så stor galopp sa stopp redan nu. 

  

Väl hemma ifrån Kullacupen meddelar Thea att hon vill rida Derbyt i Dagstorp. I dressyr. My i stallet, som har ny ponny när stjärnan Fallera vilar, ville dit och hade peppat Thea. Vi anmälde dem till lilla rundan som gick i LC fredag och LB lördag. Vi hinner med en Johannaträning innan men får hoppa hoppträningen för att hinna rida igenom programmen. 

De gör en ok runda på fredagen men Thea var inte nöjd (dock behärskad), tyckte inte Connie var taggad fast hon varit det på framridningen. Så, mitt visdomsord blev att ”då får du övertaga henne lite nästa gång innan”. De slutade 6:a i klassen på helt ok 68,333%.  

På lördagen rider hon fram väl och efter att ha avslutat ritten rider hon ut från banan med ett enormt leende medan hon klappar om sin ponny. 67,5%, räckte till en hedrande andraplats! Det är så underbart när känslan stämmer!  

 Connie gillar inte flätor! Så fort hon kan försöker hon skaka av dem! Kolla in nedan mittenbilden. Det blir så fina bilder i Dagstorp med skogen som bakgrund. Morfar var med hela fredagen och fotade oxå, så inga iPhone-bilder här inte! 

Ja, det var vår Hästsommar. Nu väntar ett sista meeting i Harplinge sedan är skola och jobb igång igen. Klubbmästerskap i dressyr och ponnyallsvenskan i div 2 väntar i höst. 

Två filmer ifrån Kullacupen och Dagstorp kommer här. Ber som vanligt om ursäkt för kvalitén. Nääästan hela hopprundan är med. Slå på ljuden på dressyrfilmen så får ni höra lilla P sjunga ”love me like you do” i slutet!