Idag var vi i Vantinge på Pay&Jump. Chili skulle hoppa och Connie fick följa med som transportsällskap. Egentligen skulle vi varit i Prag och kollat Noels hockeylag när de spelar cup där. Lite väl många hinder dök upp på vägen dock så vi avbokade.  Micke var tvungen att åka till Oslo med jobbet, jag till Göteborg och Noel har varit skadad, både knä och rygg, så vi visste inte ens om han skulle kunna spela. Som grädde på moset går Penny och blir kräksjuk natten innan vi skulle åkt… Vi stannade hemma och det blev ännu en hästhelg. 

Vi var i Vantinge igår oxå när det var öppen bana för att träna både på transporten och miljön. Det var ju första gången de skulle åka tillsammans! Gud så nervös jag var! Både för att Chili skulle få panik och skada sig, men oxå för att Connie då kunde bli skadad. Inlindad i bomull lastade jag Connie igår och Chili traskade då glatt efter. De stod båda lugnt och åt hö ur vårt nya hösegel och vi körde. Gick hur bra som helst och vi kom fram utan minsta incident. Puh!

Vi lastade ut Chili och lät Connie stå kvar. Ingen annan var på anläggningen, bara vi och blåsten. Plasten på ensilagebalarna fladdrade, logporten gnisslade och unghästarna busade vilt i hagarna. Chili hade inte en avslappnad muskel någonstans och jag var orolig att hon skulle bli så stressad att hon reste sig. Connie kände av läget och började skrika i släpet, ville inte alls stå kvar. Hon slog med framhovarna i golvet, och var väldigt frustrerad. Jag ledde runt Chili på ridbanan tills hon lugnat sig lite och Thea kunde börja trava. När hon väl börjat trava gick allt fint. Carro kom och assisterade vid hoppningen och Thea lotsade Chili jättefint. Några toksprång och några stopp då fokus låg på annat, en gnäggande Connie bl.a.! Nöjda åkte vi hem och även hemresan gick galant! Connie blev såå nöjd när vi lastade Chili igen. 

Idag var det många ifrån Turagården som ville göra utomhusdebut på Carolines fina bana. Olivia och Nalle, Ella och Patch, Erika och Kosmita samt då Thea med både Chili och Connie. Thea tyckte, att om Connie ändå skulle med, så kunde hon hoppa henne oxå. Mira och My följde oxå med. Stort härligt gäng! kul!

Chili skötte sig exemplariskt idag! Så skönt. De hoppade 50 och 60cm och där håller vi oss tills allt känns tryggt. Transport, framridning mm. Detta är ju en helt ny värld för henne. Två rosetter och såklart glad och nöjd dotter. 

Och så Connie då. Idag lastade vi ut henne oxå när vi kom, så hon inte skulle känna sig övergiven. Jag gick lite med henne och skulle sedan lasta igen. Nejdå, sa hon, dit in går inte jag! Jag lastar alltid henne själv på tävling annars, hon går in själv. Inte idag. Jag fick gå och be Ann hjälpa mig. Då skulle hon inte gå ut ur ridhuset utan bara ropade på Chili. Som vi skrattade åt henne! Ann hade köpt kaffe åt oss, men jag kunde inte dricka för jag var tvungen att hålla i en uppblåst, småtravande ponny! Idogt gnäggande. Hon tog sin uppgift om att ta hand om Chili på allvar vill jag lova! Väl i släpet igen stod hon lugnt i alla fall. Söta, söta Connie ❤  

När Chili var klar var det dax för Connie. Jag, vis av erfarenhet, lastade INTE Chili utan gick och betade henne. My följde med dem in på framridningen och jag hade ingen koll på dem alls. Ut ur ridhuset kommer de strax innan det var dax för dem att gå in på banan och de småskrattar och fnittrar som alltid. Det hade gått bra. Connie var taggad. Jag ställer mig med Chili så pass nära staketet att jag ska kunna se ordentligt, lite nervös att Chili ska ropa på ”mamma”, men hon håller sig tyst. Hos Carro så kan man välja om man vill hoppa vattenmatta eller inte. Tre hinder står på rad, ett utan matta, ett med vanlig matta och ett med en rejält bred matta och bara låg ”grind” framför, som ett riktigt vattenhinder. Jag sa till Marita, att ”du ska se att Thea väljer breda mattan och sen kommer Connie att bocka.”  Precis som sist. Japp. Mattan är hinder elva av tolv, och Chili kan inte hålla sig i skinnet. Jag fattar inte hur Thea kan sitta kvar! Det är inga små krumbukter hon gör. Med helomvändning oxå! Thea blir sur, lägger en volt och hoppar sista. 

Thea hinner bara sakta av till skritt så frågar Caroline om hon ska hoppa en meter oxå, för då får hon göra det direkt, innan de breddar kombinationen. Jodå, Thea nickar, fattar galopp och rider genom startflaggorna igen! Alltså, lång bana, 13 språng och minimal paus. Och Nollan sitter som en smäck! Dessa två! 90-rundan var helt ok, med en meter riktigt fin, Thea red i bra tempo och fick tillbaka henne fint innan avsprång så hon inte hoppar av för tidigt (det är då stoppen kommer). Dock tappade hon lite tryck i galoppen när hon tog tillbaka. Det där med att spänna fjädern är inte alltid så lätt. Dock en härlig utveckling. 

Min duktiga flicka, jag är så stolt över henne. Denna veckan har jag jobbat kväll, varit på tvådagarsmöte i Göteborg och tagit hand om magsjuk Penny. Så hon har tagit hand om och ridit båda hela veckan utom i måndags. I tisdags när hon tränat för Tommy, hade det gått riktigt bra och hon berättade för mig när jag kom hem, stolt som en kyrktupp, att Tommy sagt att ”nu rider du bättre än mamma”!