Idag gjorde Thea och Connie sin tredje start i dressyr på lokal nivå. På programmet stod LC:2 och LB:1. My skulle oxå dit och starta Olivias Nalle. Så med två släp styrde vi mot Ödåkra en disig aprilmorgon. Så härligt att vara på tävling med Ann, kan inte tänka mig något bättre sällskap!

Förberedelserna var lite mer än vanligt. Inte bara Connie skulle knoppas. Nu har Thea sett hur fina många dressyrryttare är i håret, och påskharen hade lagt hårnät och nålar i hennes ägg, så mamma fick agera frissör. Så stolt över mitt verk att jag var tvungen att fota! Fint, eller hur!!

Thea har laddat inför detta och väl i Ödåkra var hon taggad. Vi kom dit och mötte en småsur My. Nalle hade varit spänd i första starten och domaren gillade inte My (hennes ord). Inte nöjd med poängen. Thea rider fram och allt känns lugnt. Hon sköter sig själv. Blev lite otålig strax innan hon skulle in, tyckte vi lastat ut för tidigt. 

Deras tur. Som hon rider! Allt ser så harmoniskt och samspelt ut. Någon miss i skritten men inte mycket mer. Jag ser oxå att det är dax att länga lädren ett hål. Redan innan poängen kom var Thea nöjd. Det rasslar till i TDB – 70,333%! Jösses vilka siffror! Duktiga, duktiga flickor! Detta räckte till en andraplats. Det är nästan så tårarna kommer på mig i ren glädje. Hon kämpar så hårt och lägger ner all sin energi på sina ponnies. Hon är så värd poängen. 

Tråkigt med prisutdelning i cafeterian bara, men det är tydligen vanligt på dressyrtävlingar… 

Mys tur i LB:1-an. Mycket bättre nu. Hon lotsar runt en avspänd Nalle och de slutar överst på prispallen med 67,7%. 

Priserna var inte mycket att hurra för! Små, klena rosetter och – duktyngder i form av ballerinakex. .??? Hur tänkte de där? Vilken 13-åring vill ha duktyngder? Jaja, många skratt har de lett till iaf och vi kommer alltid att minnas dem! Tilläggas ska, att My vann ett schabrak och Thea en nyckelring med ”Hööks” skrivet på. Säkert värd 5kr!!!! De fick plaketter åtminstone. Inte alla klubbar som har det längre. 

Theas tur i LB:1-an. Såg fint ut på framridningen men väl innanför dressyrstaketet tappar de varandra och ritten blir något ojämn. 65,179%. Räckte till 6:e-plats. Precis utanför placering. Igen. Näst sista ekipaget puttar ner dem. Igen. Som i Åsbo. Så, efter lång (onödig) väntan styr vi hemåt. Fyra glada, fnittrande flickor har jag som sällskap. 

Nu är JAG skitnervös. Hade bestämt mig för att, efter mycket förberedande, lasta Chili och köra en bit med henne när vi kom hem. Provutlöste bommen. Kniven lättillgänglig. En tanke far i huvudet ”en gång hoppare, alltid hoppare”. Inget bra tillfälle att ha ett hjärta som pumpar för fort. Hon ville inte gå in, men efter några försök går det. Hon står nu på vänstersidan, inkortad till max, hösegel framför, uppbunden i transportgrimskaft på både höger-och vänstersidan. Hon är stressad men gör inga försök att ställa sig när det tar emot när hon slår upp huvudet. Jag sätter mig i bilen och kör ner till ridhuset och tillbaka (inte långt!). Hon är fortfarande stressad när jag går in till henne efter turen, men ändå lyhörd. Hon äter Hö när jag ger henne det och hon står hyfsat lugnt när vi öppnar. Puh! En tung sten föll. Som jag bävat för detta. Vi gör om det i veckan och går det bra blir det träning i Vantinge (5-10min bort) på fredag. Håll tummarna. 

Ja, ännu var dagen inte slut. My och Thea bestämmer sig för att rida ut med Chili och Fallera medan jag fixar släp, Connie och mockar. Kort runda säger jag. Nu vill jag hem.  Det går nog inte fram. Ett antal timmar senare kommer de fnittrande upp längs stallbacken, fortfarande i sina vita ridbyxor. De tog en långtur och upptäckte nya ridvägar! 

En lång men bra dag.

Kunde inte låta bli att ta med en bild ifrån början av veckan, när vi grillade korv i en av sommarhagarna när de eldade ris. Så mysigt. 

Dagens LC-ritt.