Idag styrde vi bilen mot Perstorp i hopp om att få bort alla troll som denna ort sätter i huvudet på oss. Thea var anmäld till tredje och fjärde klassen, så vi var där först 12. 99 starter i LC, detta skulle bli en lång dag -igen. Många funderingar innan om vi skulle ta Svedala imorgon istället, eller bara en klass, men landade ändå på Perstorp två klasser. 

Micke var med idag för att hjälpa Thea så att jag kunde vara lite lay-back. Efter förra helgens konflikt med Thea innan div II kände jag att jag behövde det. Då fick hon inte fram Connie och skyllde på blöt framridning. Valde att mest skritta och försöka hinna med att få fram henne inne på framhoppningen. Vi blev ovänner. Hon fick två stopp och blev sanslöst ledsen och tyckte hon förstört för laget. Hon bara satt på sin ponny och skakade av gråt. Till och med överdomaren kom och frågade hur det var fatt. Det var inte roligt och så kan vi inte ha det. Micke och jag pratade mycket om dagen hemma. Vi pratade med Thea också såklart. Om kraven på sig själv. Om varför hon gör det här. Om attityd. Vikten att äta. Humör. Ups and Downs. 

Det funkade fint med dagens upplägg. Jag kunde tala om för Micke vad som saknades, fick dra liknelser till fotbollsuppvärmning (han är gammal pojktränare) och han peppade igång dem bra. Thea ville dock ha med mig in på framhoppningen och det fick hon. Allt gick kanon. De gjorde en fin runda som slutade i en välförtjänt tredjeplats av 27 i gruppen. Thea hade varit såå nervös och så skönt att se henne efteråt. Lättad. 

Lastade och laddade om för andra klassen. Jag tycker att framridningen gick helt ok. Men, inne på framhoppningen la Connie av helt. Stannade om och om igen. Jag la ner oxern på 80cm och tog bort bakbommem, men nejdå, hon ville inte. Thea blev såklart superstressad av detta och inte fick det henne att rida bättre, stackars tös. Fick två fina språng och sedan var det dax. 

De kom till hinder fyra, där tog det tvärstopp. Connie blev nästan istadig, har inte sett det innan. De kom över på försök fyra, men då var de redan ute. Hindret, helvita bommar med sverigeflaggor på infångarna, var samma hinder de stoppade ut sig på sist i Perstorp, mindes Thea…

Ibland önskar man att man kunde prata med hästarna. Vad blev så fel? Var hon för trött? Eller bara less efter en lång dag? Har det blivit för intensivt med tävlande på sistone? Kissnödig? (Hon kissade en hel flod så fort hon kom in i släpet.) Var det kanske Thea som var för trött? Tips ifrån tidigare ägare och ryttare mottages tacksamt. Hur var hon i yngre dagar? Funkade det med två klasser då? Kissade hon under en lång tävlingsdag? Hur lockar man fram hennes glöd när hon börjar bli trött? 

Jaja, får släppa det nu. Nu är det några veckor tills vi ger oss ut igen. Då blir det en klass bara i Båstad. Sen är det bara en tävling kvar detta året. Julahoppningarna innan lucia på hemmaplan i Gråmanstorp. Sedan välförtjänt vila ❤ 

Nu kan jag inte låta bli att berätta om vårt nyförvärv -Sweet Chili flyttade in hos oss i onsdags. Jag har länge letat ännu en ponny. En maxad D, unghäst eller oerfaren som jag kan utbilda och framöver tänkt att Thea kan ut och tävla med parallellt med Connie. Har inte hittat mycket av intresse, de flesta föll bort av en eller flera orsaker. Storlek, kapacitet, pris, ridbarhet osv. 

Så, en dag för några veckor sedan lägger min bästa vän ifrån tidiga tonåren ut på FB att hon tänker sälja sin högt älskade Chili. Hon tävlade Chilis mamma i hoppning under många år, och tog ett föl efter henne när tävlandet var till ända -Chili. Tanken var att Chili skulle bli storhäst, hon betäckte Lassie (fullblod-New Forest) med halvblodet Dirco Hästak. Men Chili blev ponny, mäter nu, snart sju år gammal, 148 cm. Med Två söner som endast ser åt hockey och cross så känner hon oxå att hon inte hinner med henne. Hon hade henne uppe hos sina föräldrar och fick köra ett antal mil oxå. 

Så, nu är Chili vår! Hon mättes och besiktigades i onsdags och flyttade sedan hem till Turagården. Ett riktigt Wild-Card! Jag har inte ens sett henne hoppa annat än 50-60cm! Men jag älskade hennes mor, en underbar ponny med hjärtat på rätt ställe, som ställde upp i vått och torrt. Och hon kunde hoppa. 

Vi har hunnit bekanta oss lite med varandra. Red lite lätt i ridhuset i torsdags när de andra tränade,  emellan alla hinder och hon var helt oberörd, trots att hon inte är van vid det, har knappt ridits på bana ens. Longerlina igår och det funkade oxå bra. Imorgon ger vi oss ut i skogen med Marita och Kosmita.