Idag skulle Connie klippas. Marita hade bytt skär och saxen ville inte riktigt. Efter många försök plockade vi fram Anns sax och jag klippte med den istället. Trots att de andra nästan hunnit rida klart ville Thea i alla fall ut en liten stund, så vi slängde på ett fleece och så hoppade hon upp för ett kort pass. Thea tyckt hon kändes så fin och ville så gärna både trava och galoppera lite och så blev det. Trots täcke, barbacka och låga krav så såg de så samspelta och fina ut idag. Kul att se! Det är kanske då det går som bäst, när kraven är som lägst och man inte har några höga förväntningar utan bara slappnar av och bara ”gör vad man ska”?