Idag fick Thea och Connie sin första rosett tillsammans, en liten pay and jump hos Carro på 60 cm!
Andra rundan började lika bra, men efter nionde hindret bockade Connie så Thea trillade av. Säkert av ren glädje och Thea har inte riktigt lärt sig känna när det är ”på gång”. Hon tappade andan en bra stund och blev rejält rädd. Tappert nog satte hon sig ändå upp efter en kvart eller så och hoppade inne på framhoppningen. Starkt av henne! Då gick det bra.
Carros utebana är så stor och inbjuder såklart till busiga upptåg i galoppen. Jag borde kanske anat detta efter gårdagens bus och avstått hoppningen. Det var egentligen inte planerat, men då vi inte hann ut till tisdagens hoppträning tyckte Carro de kunde vara med idag på pay and jumpen istället. Jaja, det kan jag ju grubbla på i evigheter, det förändrar trots allt inget som redan hänt.
Egentligen hade jag tänkt att Connie skulle vila imorgon, men Thea sa på vägen hem att hon ville hoppa lite i morgon oxå för att inte bli rädd, så vilodagen flyttas fram till lördag istället.
Hur lyder ordspråket – ”en olycka kommer aldrig ensam”.
ponnyconnie 
Tur att allt gick bra!
Nu börjar nog Connie testa lite i sin glädje. Hon älskar ju att hoppa och min dotter fick sätta henne på plats ett antal gånger i början när hon gjorde sina bocksprång så Connie slutade.
Dottern med superbalans satt kvar och ramlade inte av och fick säga till på skarpen att så här gör man inte hur kul det än är. Sedan slutade Connie med de fasonerna. Dottern var ju erfaren redan då och hade börjat rida upp en 4 åring precis före vi köpte Connie som hon red parallellt med Connie sedan. Dottern var 11 år när vi köpte den 4 åriga D ponnyn och kort därefter Connie också. Dottern hade tävlat mycket B ponny både äldre och yngre sedan hon var 6 år. Vid det laget hanterade hon det mesta.
Connie ska nog kolla var gränsen går nu. Märkligt att hon börjat så efter alla dessa år. Men hästar är ju inte dumma inte. Det är ju denna hoppglädje som dottern utnyttjade för att få upp henne i högre klasser och vinna så mycket med henne. Som hopphäst är Connie underbar. Dottern växte tyvärr ifrån henne tidigt då hennes överliv blev för långt i förhållande till Connies hals 😦
Thea får vara beredd och snabbt sätta sig tungt i sadeln och räta upp sig och ryta till. Så gjorde min dotter. Connie kommer bergis att sluta då 🙂
GillaGilla
Tack för ditt svar Christina. Jag tror verkligen du har rätt i att Thea bara måste lära sig att komma tillbaka efter hindren, räta upp sig och tala om för Connie att detta är inte ok.
GillaGilla
Hon testa mig i början också, jag har trillar av en hel del gånger. Det gäller att inte släppa henne efter hindret, och hon får absolut inte ta ner huvudet. Man ska bli tung i rumpan och driva på istället och ha kontakt med munnen. När man har hittat knapparna är hon en ängel och kan lova att ni tillsammans kommer dra in många placeringar! ❤️
GillaGillad av 2 personer
Inte igen!!! Glad och lycklig får man vara men lagom är bäst!! Skönt att det gick bra när hon satt upp igen. Hoppas att testperioden blir kort och att Thea ”vinner” om det skulle hända igen!!! Det hjälper ju sällan att någon annan ska lösa situationen utan Thea är den som ska visa vem som är ”bas”…Connie hoppade ju bara”högt” de sista åren med Miranda så hon tycker väl att de små hindren inbjuder till extraskutt eftersom hon inte behöver ta i utan ser det mer som ”småskutt”!!! 😜
GillaGillad av 2 personer
Det blir helt säkert jättebra när Thea lärt känna Connie. Connie kommer att göra sitt bästa för att vara till lags när hon förstått vad Thea tillåter eller ej. Hon är gudasnäll.
GillaGilla