Regn, regn och åter regn. Idag för första gången saknade vi ridhuset som ska byggas i höst/vinter. Det har verkligen regnat hela dagen. Thea nöjde sig med att pyssla i stallet. Connie har ett pluttesår i ansiktet och Thea tycker synd om henne, därav minen!
Vi fick sällskap av Marita som pysslade om Bigge, som tyvärr är halt.
Ytterligare sällskap hade vi av Micke och Noel som var med idag, Noel vägrade dock föreviga detta genom att vara med på bild. Hästar är inte det bästa han vet…
Men, jag glömde min jacka med nycklar och kort i uppe i stallet, så jag fick åka tillbaka. Då var det uppehåll, så jag passade på att rida istället!
Connie tyckte först det var konstigt med mig på, hon har vant sig vid lätta Thea. Stod emot skänken först och sparkade tom några gånger! Det var oxå supermycket vatten på sina ställen som jag tycke att hon kunde gå i. Vi var inte riktigt överens om det. När vi väl var överens om detta så gick det bra! Hon är verkligen mysig, och så lätt och fin i handen. Jag gjorde många klumpiga halvhalter och insaktningar för att hon svarar så fort. Hon är oxå väldigt känslig när jag flyttar henne sidvärtes, blev väldigt vingligt många gånger för hon flyttar direkt. Enda gångerna hon inte svarar omedelbart, är när jag vill att hon ska gå framåt dit hon inte vill (vattenpölarna och läskiga hörn), då får man jobba rejält vill jag lova! En äkta ponny trots allt, vår älskade Connie ❤
ponnyconnie 
Älskade Connie…. ❤️ I morgon är det 2 veckor sedan hon flyttade från oss… Fortfarande jobbigt… 😳 Saknar hennes djupa välkomnande läte när man kom ut i stallet… Hennes protester mot skänkel och vattenpölarna var bara hennes sätt att förklara att du och hon inte ”är ett” än… Finns ingen som hon som verkligen går genom eld och vatten för sin ryttare!! Miranda och hon var ibland ute och gick som man går med en okopplad hund.. Utan grimskaft följde hon sin matte var hon än gick Hon kommer garanterat att följa och bära Thea vart hon än ber henne… Större hjärta tror jag man får leta efter länge.. Älskade häst… ❤️
GillaGillad av 1 person
Förstår att det fortfarande är jobbigt Annelie, jag hoppas aldrig den dagen kommer då vi måste lämna henne!!
Du har säkert rätt angående mitt ridpass, vi två hittar nog varandra så småningom oxå, även om det inte direkt är mitt mål med att rida henne. Det är Thea och hon som ska klicka, det är viktigast för mig, och Thea fullkomligen älskar henne. Dessa situationer uppstår heller inte med Thea, hon har visat tendens att stå emot nån gång, men inte som med mig.
Men jag gör det gärna igen, för så fin hon blev på slutet, så totalt lösgjord!
GillaGilla
Håller med dig Annelie 🙂
GillaGilla
Det är så kul att kunna följa Connie.
Har haft kontakt med Annelie hela tiden sedan hon köpte Connie till Miranda. Har varit så kul.
Dottern Sara älskade Connie så mycket och tränade henne omtänksamt .Sålde Connie nr hon gick över till stor häst. Hade privat tränare en gång i veckan. Hoppade glatt! Och Sara tränade henne nogrrant i markarbete okså..
Visst Connie hade lite bus för sig ibland. Som när hon en gång skulle trava över Cavalettibommar och blev så glad att hon hoppade över alla på en gång. Det fick Sara träna på en del så hon slutade med.
När Connie hade fått föl hos Annelie så fotade jag Connie och fölet . Ni kan se de fotona på min blogg på christinafotograferar.wordpress.com under fliken hästar till höger.
Numera rider ingen av mina flickor och jag har fotande som hobby och tydligen fotoblogg på samma sight som du..
Jag tror att Thea kommer att bli riktigt nöjd med Connyie och att de kan få många roliga år tillsammans. Det där med att slå mot skänkeln gjorde Connie vid två tillfällen medans vi hade henne.
När storasyrran skulle rida henne. Dessutom så vägrade hon att gå fram överhuvud taget. Då ska tilläggas att storasyrran var dressyrryttare. Vi fattade ingenting. Men Conny var envis ”du får inte rida mig”. Connie väljer sin ryttare själv.
När vi köpte henne och Sara provred henne så blev säljarna helt paffa att det bara flöt på. Connie accepterade Sara direkt liksom hon accepterade Miranda när vi sålde henne till Annelie och Miranda.
Den andra gången hon slog mot skänkeln var när en sadelutprovare lade fel sadel på henne. Då sade hon också ifrån. ”Med den här sadeln vill jag inte gå”. Så Conny har en egen vilja men när hon väl älskar någon så gör hon allt för en. Connie är en underbar ponny ❤ Ha det så bra!
GillaGilla
Vad roligt att höra dina berättelser om Connie Christina! Verkligen kul att höra historien om storasysterns ridtur. Vilken stark personlighet hon har.
Absolut ska vi kolla in din bilderna på din blogg.
GillaGilla